Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniernas fruktansvärda läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dag alltså, 27 mars 1917, talas det för första
gången i Sverige på offentligt möte av
protestmötes karaktär, om de ohyggligheter, som under
1915 begingos mot ett helt värnlöst folk, det
armeniska, ohyggligheter utan motstycke, även i våra, de
mångfaldiga ohyggligheternas dagar, ohyggligheter,
vilka alltjämt till sina ödesdigra verkningar fortgå.
En egendomlig tystnad har hos oss i det
hela rått angående dessa saker, vilka dock
äro av den art att de, mer än mycket annat, genast
borde krävt en plats i förgrunden. Visserligen ha de
armeniska massakrerna och deportationerna en och
annan gång blivit föremål för omnämnanden i
dagspressen, men knappast med eftertryck — så
långt jag har mig bekant — utom i
Soc.-Demokraten, som flera gånger återkommit till ämnet,
och i en artikel i Sv. Morgonbladet, som öppet
vädjar till det neutrala Europa om hjälp åt
armenierna. Ellen Key har vidrört frågan i en artikel i
tidskriften Forum och förf. Ossiannilsson har
i sin broschyr ”Sven Hedin—adelsman!” ägnat
Armeniens sak ett behjärtat kapitel. Svenska
missionsförbundet har slutligen också givit ut en broschyr:
Blod och tårar, som lyckats väcka en viss
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
