Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniernas fruktansvärda läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men alltjämt kan dock sägas, att den stora
allmänheten står okunnig om vad som
verkligen skett, står ovetande om ”händelser utan
like i hela historien”, såsom de armeniska
händelserna oförbehållsamt betecknats i ett brev jag i dessa
dagar erhållit från ordföranden i den schweiziska
kommittén för bistånd till armenierna.
”Gör vad ni kan — allt, som kan göras är
av nöden!” utropar han — och vad som då först
och främst hos oss måste ske, det var att
tystnaden ordentligt bröts.
Är det kanske alltför personligt av mig, om jag
vågar säga, att jag känner mig uppfylld av verklig
tacksamhet mot var och en av dem, som kommit hit
i dag? Men jag tillåter mig det, därför att bakom
mina egna fögabetydande privata känslor har jag
medvetandet, har jag vetskapen om ett folk — eller
rättare sagt, om de eländiga resterna av ett folk,
som ur, man kan gott använda ordet, dödsrikets
kval och mörker anropar världen om deltagande och
bistånd, och hoppas att ett eko av dess rop skall nå
ända bort till våra fjärran stränder.
Vår okunnighet om armeniernas lott och mycket
av tystnaden hos oss kunna ju förklaras just genom
de långa avstånden, genom kommunikationernas
besvärligheter nu under kriget och alla underrättelsers
därav följande sparsamhet och osäkerhet.
Därför är det så mycket mer glädjande att vi
äntligen på sista tiderna fått något att direkt knyta vår
vetgirighet till. I slutet av föregående år utkom
nämligen en officiell engelsk rapport,
sammansatt av 150 olika dokument, hopbragta av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
