Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniernas fruktansvärda läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Mina 2 gendarmer kommo fram till mig,
utpekande en flicka:
”Effendi, låt oss taga henne med oss till Bagdad.”
”De ropade, utan att invänta mitt svar, på den arma
flickan och hon närmade sig, darrande av fasa. Hon
sade flera ord till mig på franska. Innan hon
deporterades hade hon varit lärarinna i Smyrna. Hon var
döende av hunger. Jag sökte av henne få detaljer
ur de deporterades martyrium, men hon kunde inte
svara annat än: ”bröd! bröd!” Så föll hon
medvetslös ned.”
”Hon är död! Lärarinnan är död!” ropade
medlidsamma röster runt omkring. Men gendarmerna
ville nu begagna sig av sitt offers försvarslöshet för
att bemäktiga sig henne. Jag stoppade dem och
hällde några droppar brandy mellan hennes läppar,
så att hon kom till liv igen.”
Så skildrar dr. Toroyan vidare sitt besök i lägret
med dess namnlösa elände.
”Jag kunde intet göra”, skriver han. ”Jag hade
mina order. Skakande av raseri och indignation
återvände jag till min pråm, som låg vid flodstranden.
”Fram på natten vaknade jag vid förskräckliga
skrik. Mina gendarmer, som stannat i land, hade
tydligen fått tag i någon armenisk flicka — och de
kämpade mot de deporterade, som sökte försvara
henne. Tumultet, som jag hörde utan att se det,
fortsatte. Slutligen kommo gendarmerna åter
ombord och vi lyfte ankar. Den stora flodbåten gled
långsamt ned för vattnet. Plötsligt började
gendarmerna hojta och ropa, som om de upptäckt något
riktigt roande: ”Flickan”, ropade de, ”flickan vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
