Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniernas fruktansvärda läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deportationsläger hade återfunnit tvenne armenier, som han kände
väl — men knappast mer kunde känna igen. De hade
kastat sig för hans fötter och sagt, att deras enda
hopp var att de allierades soldater snart skulle
komma in i Mesopotamien — ”vi äro redan värre än
döda”, så föllo deras ord under snyftningar. Levde
de väl ens ännu, dessa olyckliga, när engelsmännen
besatte Bagdad — det var min första tanke, då jag
läste telegrammet...
Dr. Toroyan, som i november 1915 for utför floden
Eufrat på en flodbåt — på ett uppdrag av regeringen
— landade vid Meskené och beskriver sålunda ett
armenierläger där, som han besökte, följd av två
gendarmer — kanske litade man inte mer än jämt på
honom, som bar ett armeniskt namn...
”De arma människorna voro i trasor, som nätt och
jämnt täckte dem, och ingenting till skydd mot
väderleken. Några av dem sökte hjälpa sig med
ömkliga parasoller, där de lågo på bara marken, men
många av dem hade ingenting. Jag frågade
gendarmerna vad alla de små jordhögar betydde, som jag
såg överallt, med massor av hundar strykande
omkring.
”Det är de otrognas gravar”, svarade de lugnt.
”Underligt, så mycket gravar för en så liten by.”
”Hå, detta är dessa uslingars gravar, som först
kommo hit, i augusti. De dogo alla av törst.”
”Av törst! Hade Eufrates då torkat ut?!”
”Nej, men under flera veckor voro vi förbjudna att
låta dem dricka.” — —
Han går nu vidare och fortsätter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
