Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I
förutsättningar varmed Arndt gick till sitt stora verk och
blev sitt folks banérförare måste vi kasta en blick på hans
ställning till de andliga rörelser, som skapade den nya
kulturen i samtidens Tyskland, den klassiska idealismen
och dess målsmän Goethe och Schiller samt romantiken.
Dessa bägge strömningar, vilkas motsatsförhållande ännu ej
så skarpt utpräglats, men där man dock redan märker att
tvenne olika färgade världsåskådningar hålla på att
utkristalliseras, stodo naturligtvis inför samma problem som Arndt
tagit ställning till. Romantiken stod liksom han i en
häftig och agressiv motsats mot upplysningen och dess
förståndskultur — Goethe, Schiller, på ett mera förnämt
avstånd, uppta det goda i den gamla bildningen
och skapa sitt ideal opolemiskt. Men i själva
uppfattningen av problemen står Arndt närmare idealismen
än romantikerna. De senare tenderade att fatta
problemet mer = uteslutande från konstnärlig synpunkt,
Goethe och Schiller sökte liksom Arndt en etisk, hela
personligheten omfattande lösning. — Den
GoetheSchillerska idealismen har gått Arndt i blodet, han står
alltid i kontakt med dess djupaste strävande. Även när
Arndt drages med i den häftigaste virveln av
frihetskampens politik, blir han aldrig enbart politiker utan vill framför
allt vara idéernas målsman, sitt folks uppfostrare. Hans
inre sammanhang med klassicitetens målsmän kommer
där bäst till synes. Överhuvud taget står Arndt alltid
under starkt inflytande av Goethe. Hos honom såg han
pånyttfödelsen av den antikens mänskliga omedelbarhet
och enhet som gått förlorad i modern tid. Antiken var
för Arndt liksom för Goethe det slutliga korrektivet mot
saintidens brister. Liksom hos denne finns det ej heller
i hans klassicism något artificiellt och blott efterhärmande,
i antiken finner han det som bäst svarar mot hans egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
