- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
73

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

Då jag nu i minnet går igenom dessa förflutna dagars
läsning, så tillfogar jag här genast vad som hör
tillsammans med denna tid. Åtminstone på ön Rügen
levde då ännu en orubbad kristen tro och mina
föräldrar och min moster Sophie, min mors yngsta syster,
voro fromma människor. De hade i magister Stenzler,
pastor i Garz, en förträfflig själasörjare. Ingen söndag
försummades kyrkan utan den giltigaste orsak; då det
var dåligt väder åkte man; då det var vackert och på
sommaren gick man, då far alltid hade sina äldsta
pojkar med sig. Dessa fingo ej heller saknas i
katekesförhöret under eftermiddagsgudstjänsten utan måste en
gång till på middagen gå samma väg. Om far ej då gick
med, så fick den gamle fördrängen Nimmo, en kristlig,
biblisk man, som i synnerhet var min beskyddare, följa
oss. Emedan jag lille tioårige pojke ägde ett gott minne
och visade stor iver och beläsenhet i den heliga skrift,
så glänste jag vid prövningen i kyrkan på första platsen,
mycket större pojkar och flickor, bland andra också min
bror Karl och ett par stora fröknar von der Lanken
och von Barnekow med stort locksvall, sutto bakom
mig. Och då jag vid uppläsningen visade stor
frimodighet och orden kommo som från en trumpet, hur
försagd jag än annars var, så räknade den gamle trogne
Jakob detta till sin ära och gick liksom i triumf med
mig hem.

Vår och sommar voro vi visserligen inte helt fria
från skolan, emellertid var väl skolan under lekarna i
skog, mark, och på hed, bland blommor och fåglar
den bästa. Dock tillät ej vår fader oss att ständigt
löpa omkring vilt och hur som helst, utan förstod för
det mesta att ställa det så, att vi vid våra lekar hade
något att utföra. Men vid den tid, då alla händer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free