Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Vi drevo stor duvavel och hade i våra skogar en rad
med fågelsnaror, vilka, då Östersjökusten vimlade av
flyttfåglar av alla slag, ofta gav oss hundratals trastar
och kramsfågel, och även andra sällsynta gäster med
brokiga fjädrar blevo levande infångade och satta i bur.
Men skolan skulle börja precis klockan 8 på morgonen.
Bror Fritz och jag måste sålunda under oktober och
november, redan i morgongryningen och före frukost,
ofta i det värsta regn och snöslask ge oss i väg till
vår fågelsnara, vittja den och få i ordning det som
regn, blåst eller okynniga pojkar gjort i olag. Då vi
sedan nersnöade eller genomvåta och skakande tänder
kommo tillbaka och satte oss till frukostbordet, så
ömkade sig väl fruntimren över oss men far bara
berömde oss att vi inte voro ängsliga att ge oss ut i vilket
väder som helst.
Men nu må ingen tro att far var hård, nej han var
av naturen glad, vänlig och mild, men trodde efter den
tidens uppfattning, att en pojke som en dag måste
hugga i med sten och stål ej skulle packas i bomull.
Inte heller hörde han till de fäder som ofta bruka
käppen. Jag fick sällan smaka den, men för min sista
välförtjänta avbasning hade jag att tacka Asmus omnia
sua secum. Far hade trött och förargad för en
oangenäm förlust kommit hem från Stralsund och hade
tidigt gått till sängs. Jag och min bror Lorenz, den
fjärde i ordningen, sutto i rummet bredvid och läste
den berömda visan om »Goliath» varåt vi råkade i ett
förfärligt skratt, som ständigt på nytt bröt löst. Två
gånger befallde, ja bad far oss att hålla tyst och rådde
oss att hellre gå och lägga oss, då det tredje gången
brast löst, rusade han upp och stillade vår översvallande
munterhet med påkolja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
