Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Jag var verkligen i mina unga dar olyckligt
skrattlysten och måste vid varje tillfälle ta mig i akt. Hos
Fritz har jag aldrig märkt det; han log blott, då jag
och andra brusto ut i högt skratt. Jag vet ej, om det
att ha Jlätt för att skratta förråder ett lågt sinne, som
man läser hos Jesus Syrach, men det tror jag mig veta,
att ett upphöjt gemöät knappt ler, där de flesta skratta.
Jag har ofta i detta avseende betraktat Goethes ansikte,
jag tror, att han. blott kunde le.
Ett sådant fördömligt skratt som ännu en gång hade
kunnat reta fars käpp mot oss överföll oss en gång vid
frukosten. Vi åto vår mjölkvälling ur ett brokigt målat
fat på vars insida versen, »Hur skönt strålar
morgonstjärnan» stod att läsa. Nu hade det blivit ett schiboleth
bland oss, du äter till »stjärna» och du till »strålar»,
och så brast skrattet löst, och vi fruktade, att det skulle.
gå likadant en annan morgon. Jag bad då, sedan far
redan ett par gånger ropat tyst, vår goda moster Sofi
att sätta fram ett omålat och oskrivet fat, och så blev
faran lyckligt avvänd.
Ända till mitt sjuttonde år hade vi levt så som dagen
kom och mina föräldrar hade väl ej kunnat tänka på
att låta mig studera. Men genom främmande hjälp,:
sannolikt genom magister Stenzlers förmedling och
påtryckning blev jag dock plötsligt skickad till
lärdomsskolan i Stralsund. Flera gynnare som ville vara
obekanta hade härför gjort sammanskott och i februari 1787
kom jag in i sekunda i Stralsunds skola och fick min
bostad hos konrektor Furchau. Det var ett hopp. Den
stackars blyge lantpojken uppenbarade sig i de sämsta
kläder bland de många på sitt sätt fina och förhäma
ynglingarna tillhörande den pommerska huvudstadens
förnämsta familjer. Jag hade en grön rock av
hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
