- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
144

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

Emellertid måste jag, ehuru var och en ansåg mig som
en franskhatare och ingen beundrare av den av de flesta
svenskar så avgudade Napoleon, sanningen till ära tillstå,
att ej en enda svensk på ett oädelt sätt låtit mig känna
detta. Ty jag hade till och med vänner, med vilka
jag alltid låg i strid om denna punkt. Men nu
började jag känna mig hemsk till mods och ofta kändes
det så hett, att det brändes under fötterna på mig.
Denna smärtfyllda och brännande känsla växte då de
nya tyska tumulten vid Donau och Alperna utbröto
och i enstaka blixtar syntes över hela Tyskland. Ett
par dar såg man dem också i Sverige. Det hade
kommit underrättelse dit, att Schill ryckt in i Stralsund
med 10,000 man och blott väntade på engelska skepp
för att gå över till Skåne och där för den fångne
Gustav Adolf utveckla fanan. Min vän general Schwerin
kom en morgon till mig och berättade skrattande
nyheten för mig, och att några började bli rädda, »men»,
tillfogade han allvarligare, »jag tror inte på det, man
skakar inte så lätt tiotusen ur armen». Nästa förmiddag
mötte jag honom i Haga, han kom häftigt emot mig
och tryckte min hand, under det tårarna störtade fram.
» Schill med sina tiotusen är död, danskarna och
holländarna ha slagit honom. Nu måste allt falla för
den satan.»

Jag gjorde nu så småningom mina saker i ordning,
skaffade mig växel och pass och for mot slutet av
sommaren åter söderut. Jag hade genom en trogen
vän fått dubbla pass, det ena till England, det andra
till Tyskland. I Sverige tog jag för säkerhets skull
(jag tror, att blott två människor visste, vart jag skulle
resa), emedan halva världen var uppfylld av franska
spioner, avsked från mina vänner, som om jag över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free