Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
stodo att le, förmörkades de stundom plötsligt till ett
fruktansvärt allvar och vrede. Den gamle hjälten hade
ju också efter olyckan 1806 och 1807 då han förde
befälet i Hinterpommern en tid varit sinnesförvirrad av
vrede och med sitt dragna svärd huggit blankt på alla
flugor och svarta fläckar på väggen med ropet Napoleon.
— Men mun och haka gåvo ett helt annat intryck, ehuru
i sin yttre form i överensstämmelse med ansiktets övre
region. . Här satt alltid den spjuveraktiga husarlisten
samlad, som ibland till och med återspeglades i ögonen
och ägde något av lurande mård över sig.
Här såg jag också Scharnhorst som hade flytt från
Berlin vid tingens nya ordning och hans oförgätliga
dotter, hans avbild, grevinnan Julia zu Dohna. Hennes
gemål ryttmästaren, borggreven Friedrich zu Dohna,
dåvarande övergeneral för den pommerska häravdelningen
hämtade mig och förde mig till far och dotter. Jag
var mycket tillsamman med dem, de togo mig ofta med
sig till de omkringliggande byarnas och skogarnas gröna
ensamhet, där man friare och mänskligare kunde umgås
och uttala sig om ögonblickets lidanden och
förhoppningar. Hur olika var han ej mot Blächer! Smärt och
snarare mager än tetlagd, rörde han sig på ett alldeles
osoldatiskt sätt, vanligen litet framåtböjd. Hans ansikte
var av ädel form med lugna ädla drag, hans blå ögon,
stora, öppna, snillrika och vackra. Dock höll han
vanligen sitt ansiktes visir slutet, till och med ögat halvt
slutet liksom en man som ej jagar fram idéer inom sig
utan skådar ut över sina idéer. Men idéerna tumlade
om i detta klara huvud, men han hade lärt att dölja
sina känslor och tankar med en blott till hälvten
genomskinlig slöja, under det att det kokte i hans inre. Men
hur slutet än hans ansikte var, han gjorde alltid intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
