- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
174

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

av sig obehaget som gässen vattnet, svängde sig upp
på sina hästar och sjöngo, visslade och klatschade åter
lika glatt. Med sina hästar tycktes dessa naturbarn
genom att sjunga, vissla och småprata tala ett språk,
som bägge parterna fullkomligt förstodo, ty hästen, som
är ofullkomligt påselad och för det mesta blott köres
med en ensidig lång töm, visar på varje vink, ljud eller
vissling av körkarlen den fullkomligaste lydnad. Jag
har här också lagt märke till den största vänlighet mot
djuren, hur råa och vilda dessa människor än äro mot
sitt eget släkte.

Min resedagbok gick "med andra värdefulla saker
förlorad på min hemresa genom Polen till stor del genom
tjuvhand, och jag vet ej precis på dagen,.när vi anlände
till den berömda staden Smolensk. Men det måste ha
varit någon av de första dagarna av augusti. Det var
en klar morgon, solen brände redan, vi foro lång.
samt, men vi måste ändå ofta stanna fem och tio
minuter, vi skulle igenom ett vilt soldatläger, kommo
mitt ibland kärassierer, kosacker och kanoner och blevo
inpudrade och inpomaderade med: det värsta damm.
Vår Möser säger ju också en gång, att dammet är
hjältens pomada. Slutligen trängde vi oss in i staden, och
voro slutligen blott ett par hundra steg från vårt värdshus
som innehades av en ärlig tysk-italienare Simon Giampa.
Klockan var ungefär tio och våra magar och strupar
hade redan sen soluppgången längtat efter detta
vederkvickande mål. Vi kämpade oss slutligen genom
människooch hästvimlet fram till Giampas gård. Jag fann där en
tysk officer, en duktig sachsare, major von Bose, som
jag senare skulle bättre lära känna i Petersburg, han
satt på en trappa och på våra frågor efter vin och bröd
svarade han: »Tålamod, tålamod mina herrar, jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free