Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
kanske ett långt och tungt arbete, men som måste göras,
om man ej skall bli stående på halva vägen och om
några år åter skall se fransmännen, där de just nu äro.
Rhen får det oroliga och erövringslystna folket aldrig
behålla som sin gräns, ty vilka förbehåll och
papperseder man än må hänga vid ett fredsslut och av hur många
borgensförbindelser och vittnen det än må vara underskrivet,
kommer alltid den naturliga styrkan att vara starkare än
med konst uppförda skrankor, om grunden för freden ej är
säkrare lagd. Rhen med sitt knä i främmande händer
trycker alltid på Tysklands nacke och kommer ej att
trycka mindre, om man också lovar, att det skulle
omlindas med bomull och siden. Om Frankrike behärskar
Rhen och dess fasta platser, så äro också Nederländerna
och Schweiz och alltså även största delen av övre Italien
avhängiga därav, och Tyskland ända till Elbe och
Böhmerwald ligger öppet för det; det kan ostraffat
bryta sig in när det vill; men mot Frankrike kan ingen
här ostraffat marschera fram till, mycket mindre över
Rhen. Vill man alltså i verkligheten och ej blott för
syns skull rycka undan fransmännens övervikt, så måste
Tysklands forna gränser återställas. Då skola de bägge
folken, fransmän och tyskar med lika stora fördelar stå
gent emot varandra och ömsesidig fruktan skall bättre
bevara jämnvikten i Europa än alla bullor, vilkas eviga
försäkringar och löften blott med värjspetsen rätt kunna
hållas. Tyskarna vilja blott ha tillbaka det som med
rätt tillkommer dem, sitt land och folket som talar deras
språk och som tagits ifrån dem under Ludvig XIV och
XV och under de senaste franska röveriernas tid. Den
urgamla germanska gränsen står vid Vogeserna, Jura
och Ardennerna oomkullrunkeligt fast genom folkets
språk och karaktär, och ingenting franskt som blott skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
