- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
223

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242
——)

vara till dess fördärv skall Tyskland någonsin vare sig
begära eller taga.»

En stor lycka fingo vi här i Dresden uppleva, för
vilken alla som förstodo förhållandena tackade Gud, och
många utropade: »Vår gamle tyske Gud lever ännu!»
Den 23 april dog i Bunzlau i Schlesien den gamle
ryske fältmarskalken Kutusow i nervfeber. Vid denna
underrättelse utropade jag: »Det är Guds finger.» Denne
gubbe vår en hårdnackad rysk natur; han hade vunnit
stor makt och inflytande i hären, så att ej ens
Alexander hade kunnat tvinga honom att avgå. Det hade
knappt lyckats för kejsaren och Stein att driva honom
över Weichsel. Hans plan var att stanna på andra
sidan av denna ftod ända till sommarens början och först
därefter rycka fram med förstärkta krafter. Men vad hade
det då blivit av Tyskland, vad skulle det ha blivit
av Preussen? Fransmännen hade då förstört allt land
till Weichsel, med den grymmaste beräkning förstört
Preussens alla hjälpmedel, skurit av dess yttersta senor,
omöjliggjort en preussisk beväpning. Och vad hade
Kutusow och ryssarna kunnat uträtta ensamma utan
preussarna, då alla fästningar voro i fransmännens händer.
Kutusow älskade ej tyskarna, han var i hög grad rå och
obehaglig och hade sannolikt med sina klumpiga
moskowitiska fötter nedtrampat den tyska resningen vid dess
början. En like skulle han aldrig tålt jämte sig; hur
skulle Blächer kunnat ha något att säga bredvid honom?
Efter hans död gick allt som av sig själv, Blächer den
gamle kunde helt utveckla sina egna krafter och de
övriga ryska fältherrarna Wittgenstein, Barclay de Tolly,
Langeron o. s. v. kände sig ej ställda i skuggan av
den älskvärde hjälten, som med sin tjusningsmakt kunde
fängsla och rycka allt med sig. Detta Guds finger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free