Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Skandinavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagars händelser, som lefver i hvarje svensk eller norsk
bondes bröst. En sådan fädernas åminnelse är en
lycka, hvilken intet folk kan umbära, som vill vara
fritt och som vill på lif och död försvara sin tillvaros
helgedomar. Ty om ock den oförståndige och fåfänge
ofta på skryt leker med förfädrens förrostade svärd,
så låter dock den ädle och tappre en tår falla på
dessas bruna rost och närer i sin själ tankar på stål
och kraft. Dessa Norrmän och Svenskar röra sig
således nu i erinringen af deras stora forntid och i
minnet af deras farliga nutid, farlig om de tro sig kunna
under densamma försjunka i drömmerier. Norrmännen
hafva gjort sig en konstitution; den behagar dem och
de kalla den förträfflig. För ett sådant folk, som de
äro, hvars flertal lefver i enkla seder och i de
enklaste sysselsättningar och förhållanden, såsom bönder,
skogsbor, bergsbor, bergsmän, fiskare och sjömän;
som ej är utsatt för de frestelser och antastelser, som
stora rikedomar medföra, ej heller för retelsen att
från borgar och slott förnämt nedskåda på
underhafvande och torpare, för ett sådant folk bör lätt hvarje
dräglig statsförfattning passa. Deras har ej ännu
bestått en mansålders prof. Svårare blir det för
Svenskarna, som äfven känna behofvet af att skaffa sig
något föryngradt och tidsenligt ur deras till en del
föråldrade statsformer. Vi hafva ju derjemte tillfälle, att
se huru de, sedan femton till tjugo år, på sina
riksdagar splittra och sönderarbeta sig inbördes, och huru
många, kanske alltför mycket betagna af de nyaste
liberala lärornas och åsigternas sanguiniska
förhoppningar, kort och godt hafva utropat: friskt mod! låtom
oss blifva som våra bröder i Norige! låtom oss kasta
prester och adel öfver bord, och så skall det blifva
väl och herrligt för oss! Men prester och adel hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
