Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Jag nöjer mig med att fästa uppmärksamheten på, att
äfven om proletariatet är aldrig så väl organiseradt och äfven
om arbetarne inneha majoriteten i såväl land som parlament,
detta ingenting har att betyda mot herrehusets eller
förbundsrådets eller kejsarens veto. Dessa ha samtliga sitt stöd hos
militären, mot hvars bajonetter parlainentsmedlemmarne ha ett
klent försvar i sina pappersluntor och sin »lagliga rätt».
Ett igångsättande och slutförande af generalstrejken är
icke beroende på, att alla arbetare nedlägga arbetet. Det vore
visserligen eftersträfvansvärdt, 0111 hela arbetarklassen vore så
klassmedveten och uppryckt, att densamma, den dag
generalstrejken var bestämd att utbryta, som en man nedlade arbetet
och sålunda genom detta uttryck af sin vilja afskakade sig
sina bojor. Det vore ett mål, värdigt agitation, men så skön
och eftersträfvansvärd denna dröm är, kan det dock endast
blifva en dröm.
Ty det har alltid varit energiska, hänförda minoriteter
som rest sig mot tyranniet och förtrycket och genom sitt
initiativ satt i rörelse denna tröga och obeslutsamnia massa, som
visserligen var missnöjd och klagade öfver sitt öde, men icke
besatt modet att resa sig. Från klagande missnöje till revolt
är vägen lång. 1 hvarje revolution har det först varit de
energiska minoriteterna som väckt till lif modet hos massan.
Samma är förhållandet vid strejkerna. I regeln är det
inom de olika facken en minoritet som framkallar, organiserar
och leder en strejk, till hvilken under dess fortgång allt flera
sluta sig. Ett exempel härpå är järnvägsstrejken i Boston i
mars 1902. Det var 600 man som först gingo ut i strejk,
men efter få dagar hade antalet strejkande vuxit till 30,000.
Ofta sluta sig under en strejks fortgång närbesläktade fack
ti)l densamma och den utbreder sig till allt större och större
områden.
Strejken verkar sålunda suggererande, smittande på
massorna.
För anhängarne af och agitatorerna för generalstrejken, sådan
denna förstås af de franska och spanska arbetarne, gäller det
mindre att förmå alla arbetare att samtidigt nedlägga arbetet.
Fastmera gà deras sträfvanden lit på, att i hela landet afbryta,
produktion, konsumtion oeh kommunikation för de härskande
klasserna och detta för så lång tid som är nödvändig för att
framkalla en total desorganisation af den kapitalistiska sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
