III. Generalstrejkens historia. Föregångarne. Liksom för hvarje annan stor idé finnes äfven för generalstrejkstanken analogier inom världshistorien, och omedvetna förutsägelser hos de stora tänkarne och diktarne. Sålunda kunna vi erinra oss från det gamla Rom, 494 år före vår tidräkning, »Secessio in montern sacrum» (uttåget till det heliga berget). Det var de romerska plebejerna (underklassen), som länge förgäfves fordrat likställighet med patricierna (öfverklassen), hvilka tågade ut från Rom, lämnande staden åt sitt öde. Denna första generalstrejk som historien omtalar kröntes också med framgång, i det plebejerna erhöllo hvad de begärde. Som en af de första, tvifvelsutan omedvetna förkunnarne af generalstrejken, kan man beteckna Mirabeau, då han 1789 i nationalförsamlingen dundrade mot de privilegierade: »Tagen er i akt! Reten icke detta folk, som blott behöfver lägga armarne i kors för att bringa hela maskineriet att stanna». Femtio år senare skref Max Stirner i sin bok »Der Ein-zige und sein Eigenthum» följande ord: »Arbetarna hafva clen oerhördaste makt i sina händer, blott de äro medvetna därom och förstå att använda densamma. Ingenting skall kunna motstå dem; de behöfva endast inställa arbetet och anse produkterna som sina och bruka dem.» Och Georg Herwegh, den bekante tyske revolutionsdiktaren, liar i sin »Bundcslied» bland andra följande vers, hvilket kan tjäna som fältrop för generalstrejkstanken: Arbetsman, raskt upp till vakt blif medveten om din makt: Allt i världen det slår still om din starka arm det vill.» Den store engelske skalden William Morris har äfven talat om generalstrejken. I sitt arbete »News from Nowhere»,*) denna härliga dröm om ett fritt och lyckligt samhälle, omtalar han att det gamla samhället bragtes på fall genom upprepade *J Öfversatt till svenskan under titeln Nytt från en ny värld». Arbetarepartiets förlag.