Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
generalstrejker, som skakade detsamma i sina grundvalar och
framtvingade det nya, fria samhället.
Idéns historia.
Redan på Internationalens kongress i Genève 1866
uttalades den tanken, att då de partiella strejkerna ej tycktes ha
varaktiga följder, det vore nödvändigt att organisera stora
internationella strejker, ledda af Internationalen. Hufvudsakligen
framhölls generalstrejksidén som medel att förhindra krig, dels
genom att vägra militärtjänst och dels genom inställandet af
produktionen af de för krigföringen nödvändiga artiklarne.
Denna idé framhäfdes synnerligen energiskt af fransmannen
Charles Longuet och belgiern Cæsar de Pæpe, och en
resolution, gående’ i denna anda, antogs på Internationalens nästa
kongress, 1868. Sedermera har denna uppfattning af
generalstrejken i många år förfäktats af F. Domela-Nieuwenhuis.
På alla internationella arbetarkongresser, som hållits sedan
kongressen i Paris 1889, alltså i Brüssel 1891, Zürich 1893,
London 1896, Paris 1900 och nu i Amsterdam 1904, har
generalstrejkstanken framförts som ett vapen i proletariatets
frigörelsekamp. Det har städse varit representanter för de
revolutionära partierna som kämpat därför, först
Domela-Nieuwenhuis och sedermera fransmän, såsom Alemane och Aristide
ßriand, en af Jaurèsisterna. Men de framlagda resolutionerna
ha städse förkastats, hufvudsakligast på förslag af de tyska
socialdemokraterna och med hjälp af rösterna från en del
länder, som dels efterapa tyskarne i allt, såsom Skandinavien, och
dels haft en obetydlig arbetarrörelse, såsom de slaviska länderna.
Redan på kongressen i Brüssel 1891 förekom en stor
generalstrejksdebatt. Det gällde en resolution mot kriget.
Nieuwenhuis förelade kongressen, understödd af holländare,
engelsmän och fransmän, en resolution, hvars slutkläm lydde,
att »socialisterna i alla länder skulle besvara en eventuell
krigsförklaring med ett upprop till folket tim allmän
arbetsinställelse».
Häftigt upprörd vände sig Liebkneekt mot denna
resolution och framlade en annan, full ined rent teoretiska
deklamationer mot »krigets barbari», hvilken antogs mot
holländar-nes, fransmännens och engelsmännens röster.
På de följande kongresserna nöjde man sig med att
af-färda de franska generalstrejksanhängarnes yttranden till för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
