Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom representerar den inbördes åverkan
emellan tvenne oändligt små delar af
ledare, som urladda electriciteten.
Eleeiro- Davy û) hade funnit att ett electriskt
"rfk**" slag, led t genom concentrerad
svafvelsy-försök ra, icke hade förmågan att gifva
magne-af DAVT.tjsjt polaritet åt en transversalt mot
slagets riktning lagd stålnål, samt att, då
slaget togs genom luften, tvert öfver
nålen, blef magnetiska polariteten mycket
sv’agare, än då urladdningen skedde genom
en metalltrådr^vDetta förklarade han
der-igenom, att vid den svagare ledningen af
vätskan och af luften, blef den qvantitet
electricitet, som i ett gifvet tidsmoment
urladdades, för ringa för att uppväcka
särdeles märkbara magnetiska phenomen.
För att bestämma om detta möjligen
kunde härröra af rörligheten i de flytande
kropparnes delar, försökte Davy
urladdning genom rör, fyllda med qvicksilfver och
ined den smälta lättflytande
metallblandningen af vismut, bly och tenn, hvilka
båda vid detta tillfälle verkade såsom
solida metalliska ledare. Då han i deras
ställe använde väl utbrända trädkol, så
kunde äfven en ganska stark electrisk
stapels urladdning icke verka på
magnetnålen, förr än kolet för båda ändar
omveck-ledes med platinalöf, så att contacten med
metall skedde i ganska många punkter,
och metalltrådar leddes från löfven till
stapelns poler. Detsamma inträffade med
*) Gilberts Annalen der Physik, neue Folge.
ii B.. s. i^\.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
