Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
racteriserahde beståndsdel, som icke bea
höfde vara den i quantitet rådande, och
GmeLin har sedan, på sätt vi sett, sökt
deråt ge en mera vetenskaplig förm: Den
omständighet, som mest bidragit till un=
derhållande af idéen orm en formande prin«
cip är den större likhet, som finnes emel-
län tvenne särskildta metallers oxider, än
emellan samma metalls oxid och sulfure-
tum, hvarigenom syret och svaflet synas
hafva påtryckt metallerna af sina caraca
terer och hvarigenom oxider å ena och
sulfureta & andra sidan, för personer upp-
ammade vid det så kallade Naturhistori-
ska mineralsystemet, der yttre likheten”
emellan närstående kallas naturlig ordning;
synts bilda mera naturliga serier, än då
man lägger samma metalls oxider, sulfu=
reta och salter bredvid hvarandra. Det
är likväl lätt att finna, att det ena icke
är mer naturligt eller onaturligt än det
andra. Beträffande åter denna olikhet emel«
lan samma metalls t. ex. sulfuretum och
oxid, så beror den derpå, att emellan sy=
re och svafvel är en stor olikhet i chemi- :
ska caracterer och deraf måste ock följa
en motsvarande olikhet emellan deras för«=
eningar med andra kroppar. Deremot är
det åter emellan flera metaller en stor
analogie, som naturligtvis behåller sig emel-
lan deras oxider och deras sulfureta och
män inser klart att genom denna anas
logie radicalerne emellan, likheter måste äga
rum emellan oxider och sulfureta inom
sig, med betydlig skillnad emellan sam-
ma metalls oxid och sulfuretum, utan att
detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
