Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
upptäckt på tusen eng. mil afstånd, och gå trettio
generationer tillbaka, omtalas aldrig någon
nybildad ö. Vissa korallklumpar, som sedan urminnes
tider äro kända under vissa namn, hafva aldrig
märkbart förändrat form. — Quoy och Gamard
halva uppgifvit djupet för de lefvande, refbildande
korallerna till fem eller sex famnar. Couthouy
anser detta för ringa, men sätter dock deras
yttersta gräns mot djupet till högst 120—130 fot. Inom
detta afstånd från ytan varierar temperaturen ej
obetydligt. Vid 10° sydl. lat. var den vid ytan
27°,7 C., vid 78 f. 24°,4 C., vid 600 f. 13°,3 C.,
och viel £00 f. 8°,9 C. Starkast och frodigast äro
korallerna vid J8—50 f., och den temperatur i
hvilken de bäst trifvas torde ej understiga 24° C.,
denna må inträffa mer eller mindre djupt, ty det
synes vara snarare temperaturen än djupet, som
begränsar deras liflighet. Men man trälfar ej
sällan korallbäddar af flera hundrade fots mäktighet,
och i de äldre jordlagren fossila bäddar af ännu större
tjocklek. Detta kan förklaras endast med Darwins
genom geognostiska iakttagelser bestyrkta antagande
af en långsam sänkning, hvarvid ytan genom
långsam tillväxt håller sig i den niveau der
koralldjuren bäst kunna lefva. Och det är utan tvifvel
anmärkningsvärdt, att, såsom Couthouy anlör,
"Pau-motu", infödingarnas benämning för en vidsträckt
O O
grupp af lagunöar öster om Tahiti, är sammansatt
af "Pau", förlorad, och "JVlotu", ö, och att sagor
om öfversvämningar, mycket liknande den om
Deu-ealion och Pyrrha, äro allmänna på flera öar.
När efter denna sänkning följde en långsam
höjning, kom slutligen refvets yla till vattenytan, och
öfver den, hvarvid de öfversta djuren dogo ut. Att
denna höjning varit ganska vidsträckt, till och med
mera än Darwin antagit, bevises af lerbäddar nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
