- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Berättelse om framstegen i Molluskernas, Crustaceernas och de lägre skelettlösa djurens Naturalhistoria under åren 1845-1849 /
118

(1822) [MARC] Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118*

men fullkomligt slutna. Så snart ägget kommit i
vattnet, återtar det sin sferiska form. Det har då i
diameter mm., fröblåsan 3’T mm., men fröfläcken
har förblifvit vid ri^ mm. Vitellusmassan är
gulaktig, fröfläcken svagt blåaktig och bryter ljuset
svagare än den omgifvande vätskan. Testikelns
väfnad hos hannarna är fylld med kulor af mm.,
som upplösa sig i spermatozoider, hvilkas kropp,
än päronlik, än nästan cylindrisk, är omkring ^
mm. i längd, och svansen ganska lång och fin. —
Några ögonblick efter beröringen med
spermatozoi-derna försvinner fröfläcken, som tyckes upplösas i
fröblåsans substans. Samtidigt koncentreras
vitellus-massan, som oregelbundet skiljes från "ovariehyllet",
så att vitelli yta blir ganska ojemn. Efter en half
timma börja i vitellus besynnerliga rörelser, än i en
riktning, än i en annan, hvarvid "den
komprimerade fröblåsan bildar, i vitelli inre, klara områden
af vexlande former". Detta rörelsearbete varar
omkring två timmar, hvarpå ett af de klara områdena
förlänger sig ända till vitelli yta och en
genomskinlig kula, t^tt—,-Jtt mm. i diameter, utgår.
Kulan undantränger stundom ovariehinnan, för att taga

D O

sig rum, förlorar sin lentikulära form, och upplöser
sig sednare. Efter utdrifningen af denna kula är
vitellusmassan jemnt fördelad i hela det inre af
ägget, dess yta jemn, och skild från ovariehinnan
genom ett tunnt lager af en vätska, som sannolikt
inträngt genom endosmose. Ovariehinnan är slät.
Efter någon hvila visar sig en intryckning midt emot
kulan och förlänger sig i en fåra, genom hvilken
vitellus delas i två massor, "som vanligen äro
likstora, men någon gång den ena tre gånger större
än den andra". Under en lång tid är det endast
den ena af dessa massor som vidare klyfver sig,
först i tre skilda kulor, hvilka sedan dela sig än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:06:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518493/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free