Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586.
flera längdserier, raka eller krokiga, jemnt fortgående eller
ofta afbrutna, men hvarje utgörande en enda calyx-dal (vallée
calicinale), med en enda, genomgående, oafbruten columella,
med septa icke stråligt ställda, ulan inbördes parallela,
liksom tentaklerna, och ställda i två motsatta rader. Men
polypernas munnar äro skilda. Här blef den primitiva polypens
calyx genom första delningen utdragen på längden, utan att
åtskiljelsen sträckte sig djupare än till de aldra öfversta
or-ganerna, och endast munnarna skildes. Derpå delades
hvardera af dessa två, och när således fyra munnar eller fyra
individer voro bildade, delade sig de två yttersta, hvarvid
uppkommo sex polyper, af hvilka åter de tvenne yttersta
blefvo delade o. s. v., så att serien ständigt växte vid
ändarna, men åtskiljelsen ständigt endast gällde de öfversta
delarna, aldrig de sclerenchymatösa partierna. Men
klyfnings-förmågan bar icke för alltid afsladnat hos de medlersta
individerna; äfven dessa dela sig ofla, och följande en
riktning, lodrät mot den första seriens, bilda de första termerna
för collaterala serier. I dessa meandroidiska polyparier är
seriernas förlängning det enda spåret af klvfningen. IIos
Astroria är dalen genom en tvär-lheca delad i kortare serier;
hos några Meandriner ses serien på vissa afstånd blifva
bredare och columellan på dessa ställen större; hos
Sym-phyllia äro kalkarna tydligare och columellerna isolerade, septa
ej parallela, utan mera riktade mot medelpunkten. Genom
Lobophyllia sker nu öfvergången till dem, som hafva hvarje
calyx omgifven af en theca, Parastræa, Goniastræa,
Eusmi-lia, Dasvphyllia, Calamophyllia. Polypariets form beror på
dessa förhållanden, och på polypariternas inbördes ställning.
Äro de förenade i serier, och hafva dessa sidorna fria, blir
formen mer eller mindre solfjäderlik, såsom hos Rhipidogyra,
flera Lobophyllier, eller lik en veckad skifva, såsom hos
Trochophyllierna. Då går utvecklingen hufvudsakligen mot
höjden. Äro polypariterna med sidorna förenade, blir poly-%
pariet massformigt, och tillväxer nästan lika i höjd och i
yta, t. ex. Meandrina, Symphyllia. Äro polypariterna
begränsade och ofvantill omgifna af en theca, kunna de
förblifva fria och polypariet blifva fasciculeradt eller
trädfor-migt, eller förenas till en massa. — De två individer, som
upokomma genom klvfningen hafva oftast samma storlek,
men stundom är det ena större, hvilket torde hafva
föranledt Dana till antagandet, att ingen skiljaktighet finnes
mellan mångfaldigandet genom klyfning och knoppning. Dessa
två företeelser äro likväl af djupt skiljaktig beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
