- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Berättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria och Ethnografien under åren 1845-1850 /
427

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fossila Foglar. 427

och räta sidokanter, eller aflångt, nästan
rectangelfor-migt! Condylus är något skaftad, starkt utstående
bakom nackens plan, som, ofvanför foramen, sluttar starkt
framåt. Tinninggropen är stor och omslutas af
postor-bitalprocessen, som förenas med mastoidprocessen o. s. v.
Näbben är nedtryckt, stor och stark, med bredt fäste
vid pannan, der den omfattas af näsbenen.

Palapteryx afskildes först från Dinornis till följe
af en ledyta på tarsbenet, som visade att den haft en
liten baktå. De till detta slägte hänförda cranierna
visa en mera vanlig form af basis cranii; condylus är
ej så utstående, och foramen magnum har ej större
höjd än bredd; men nackens lutning, de stora
tinninggroparne, och starka muskelfästena likna dem hos Dinornis.
Postfrontalprocessen förenas ej med Pr. mastoideus.
Näbben har varit bredare än på Dinornis, men med
vida större näsborrar, hvarigenom hela näbben varit
svagare och haft kort, hård spets, såsom Strutsarna,
med hvilka detta slägte tyckes hafva haft nära
slägtskap. Det tyckes hafva varit en mellanform mellan
Apteryx och Dromæus.

Apterornis har haft kort, ganska tjock tarsus
med stor och bakåtrigtad baktå. Intet af de funna
cranierna tyckes passa till denna.

Af alla arterna är Dinornis giganteus störst; näst
efter den kommer Palapteryx ingens. Din. crassus
utmärker sig frafhför de öfriga genom sin stora
benmassa , liksom Elefanterna och Megatherierna bland
Däggdjuren. Den har varit af strutsens storlek, men
haft femur och tarsus af dubbelt så stor tjocklek.

De flesta erhållna benen äro vertebrer och fotben.
Blott några få cranier hafva blifvit funna, och O. har
efter storleken och andra anledningar sökt bestämma
till hvilka arter de hört. Dervid torde ännu misstag
hafva ägt rum, men de starkast byggda cranierne, med
stor, krökt, stark näbb, som blifvit förda till si. Di-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:07:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518501/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free