Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Förändring i naturtillståndet - Arterna av de större släktena i ett land variera mer än arterna av de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRING I NATURTILLSTÅNDET
arterna inom de stora släktena mera varieteterna än de små
släktenas arter. Men man kan uttrycka saken annorlunda och
säga, att inom de stora släktena många av de redan färdiga
arterna till en viss grad likna varieteter såtillvida som de
äro skilda från varandra genom en mindre grad av olikhet
än den vanliga.
Det finnes ännu en annan punkt, som är värd
beaktande. Varieteter hava vanligen en mycket inskränkt
utbredning. Detta är nästan självklart, ty vore varieteten mera
utbredd än stamformen, så skulle deras beteckningar blivit de
omvända. Men det finnes även grund att antaga, att de arter,
som äro mycket nära besläktade med andra arter och häri
likna varieteter, hava mycket små utbredningsområden. Så
har t. ex. herr H. C. Watson i Londons växtkatalog prickat
för 63 växter, som där anföras såsom arter, vilka han dock
håller för att vara så nära besläktade med andra arter, att
deras rang blir tvivelaktig. Dessa 63 arter äro i medeltal
utbredda över 6,9 av de provinser, i vilka Watson indelar
Storbritannien. Nu äro i samma katalog anförda 53 erkända
varieteter, och dessa sträcka sig över 7,7 provinser, medan
de arter till vilka varieteterna höra intaga 14,3 provinser.
Alltså hava de erkända varieteterna en nästan lika inskränkt
medelutbredning som de nära besläktade former, vilka Watson
betecknar såsom tvivelaktiga arter.
Varieteter kunna alltså icke skiljas från arter utom
1:o) genom upptäckten av mellanformer, 2:o) genom ett
visst obestämt mått av olikheter dem emellan, ty två former,
som endast avvika mycket litet från varandra anses allmänt
såsom blott varieteter. Men måttet på olikheten, som anses
nödvändig för att göra två former till arter, kan ej bestämmas.
I släkten, vilka hava mer än traktens medelartantal, visa
arterna också mer varieteter än medeltalet. I stora släkten
äro arterna ofta nära, men i olika grad besläktade med
varandra och bilda små omkring vissa andra arter ordnade
grupper. I dessa avseenden visa de stora släktenas arter en
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
