Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Naturligt urval - Omständigheter, som gynna bildandet av nya former genom naturligt urval - Utdöende som följd av det naturliga urvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
ännu många individ av samma art kvar på varje ö. En
korsning vid gränserna till utbredningsområdet för varje ny
art blir förhindrad. Efter vilka som helst fysikaliska
förändringar kunna inga invandringar mera äga rum och därför
måste varje uppkommet nytt ställe i hushållningen intagas
av varieteter av de gamla invånarna. För att varieteterna
skola kunna omändras och fullkomnas fordras tid. Bliva
öarna genom en ny höjning åter förvandlade till fastland,
så inträder återigen en häftig konkurrens. De mest gynnade
eller förbättrade varieteterna äro i stånd att utbreda sig, många
mindre fullkomliga utslockna och förhållandena mellan
kontinentens olika bebyggare komma åter att betydligt förändras.
För det naturliga urvalet står nu åter ett rikt fält öppet till
vidare förbättringar och till frambringande av nya arter.
Utdöende som följd av det naturliga urvalet.
Det naturliga urvalet verkar endast genom att bibehålla
på något sätt fördelaktiga förändringar, vilka följaktligen
överleva de andra. På grund av alla organismers förökning
i geometrisk progression, är varje område redan besatt med
levande bebyggare och härav följer, att alltefter som de
gynnade formerna tilltaga i antal, måste de mindre gynnade
formerna så småningom avtaga och bliva sällsyntare. Att
bliva sällsynt föregår, såsom geologien lär, utdöendet. Man
inser även lätt, att en i blott få individ befintlig art löper
stor fara att helt och hållet utplånas. Dock kunna vi gå ännu
längre. Ty liksom nya former alstras, så måste många gamla
oundvikligen utslockna, om vi icke antaga, att antalet former
beständigt och i det oändliga kunde tillväxa. Geologien visar
oss tydligt, att antalet arter icke växt i det oändliga, och vi
skola strax försöka visa, varav det kommer sig att artantalet
på jordytan icke har blivit omätligt stort.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
