Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lagar för förändringen - Multipla, rudimentära och lågt organiserade bildningar äro föränderliga - En hos någon art utomordentligt utbildad del har i jämförelse med samma del hos besläktade arter en stor böjelse för att förändras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
undertrycka varje liten formavvikelse lika sorgfälligt, som
om samma organ blott vore bestämt för ett särskilt ändamål.
Rudimentära organ äro enligt det allmänna antagandet
mycket böjda för föränderlighet. Vi skola återkomma till
denna sak, och jag vill här endast anmärka, att deras
föränderlighet synes vara betingad av deras onyttighet, vilken
har till följd, att det naturliga urvalet icke förmår förhindra
avvikelser i deras byggnad.
En hos någon art utomordentligt utbildad del har i
jämförelse med samma del hos besläktade
arter en stor böjelse för att förändras.
Det finnes ingen förhoppning om att övertyga någon
om denna sats’ riktighet utan att uppräkna en lång rad av
fakta, som jag samlat, men icke här kan meddela. Jag kan
endast uttala som min övertygelse, att det är en mycket
allmän regel. Här må anmärkas att denna regel blott finner
sin användning på varje om också i och för sig ovanligt
utvecklad del, om den icke hos en enda eller några få arter
är ovanligt utbildad i förhållande till motsvarande del hos
många närbesläktade arter. Så äro flädermössens
vingbildningar ytterst abnorma för däggdjuren. Dock skulle regeln
här icke kunna tillämpas, emedan denna bildning tillkommer
alla flädermöss. Den skulle blott vara användbar, om
vingarna hos en flädermusart på något märkvärdigt sätt vore
förstorade i förhållande till vingarna hos de andra arterna
av samma släkte. Regeln syftar därför mycket skarpt på de
”sekundära könskaraktärerna’”’, om de äro utvecklade på
något ovanligt sätt. Med detta av Hunter använda uttryck
betecknas de kännetecken, som endast tillkomma ettdera
könet, men icke stå i omedelbart sammanhang med
fortplantningsakten. Regelns användbarhet på de sekundära
könskaraktärerna torde sammanhänga med dessa karak-
s84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
