Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lagar för förändringen - Artkaraktärer äro föränderligare än släktkaraktärer - Sekundära könskaraktärer äro föränderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGAR OM FÖRÄNDRINGEN
benämner man de punkter, i vilka arter skiljas från arter av
samma släkte, för specifika karaktärer. Då dessa hava
varierat alltsedan arternas uppkomst från den gemensamma
stamfadern och blivit olika, så är det sannolikt, att de ännu
i dag ofta på ett eller annat sätt äro föränderliga, åtminstone
föränderligare än de organisationsdelar, som hava förblivit
beständiga under en mycket längre tid.
Sekundära könskaraktärer äro föränderliga.
Utan att det är nödvändigt att ingå på enskildheter, skola
naturforskarna väl medgiva, att sekundära könskaraktärer
äro mycket föränderliga. Man skall även medgiva, att de till
en grupp hörande arterna med afseende på dessa karaktärer
äro mera skilda från varandra än i andra delar av sin
organisation. Jämför man t. ex. olikheten i storlek mellan
hanarna av hönsfåglar med olikheten i storlek mellan honorna,
så inses sanningen av detta påstående. Orsaken till den
ursprungliga föränderligheten hos dessa karaktärer är icke
genast klar, dock kan man förstå, varav det kommer sig, att
de icke äro lika enformiga och beständiga som andra delar
i organisationen. Ty de sekundära könskaraktärerna hava
bildats genom det könliga urvalet, som är mindre strängt
än det naturliga, i det att det icke fördärvar mindre gynnade
hanar utan endast förser dem med en mindre avkomma.
Vilken än orsaken till dessa sekundära könskaraktärers
föränderlighet må vara, så bör det könliga urvalet hava funnit
ett stort spelrum för sin verksamhet och sålunda lätt kunnat
meddela arterna av en grupp en högre grad av olikhet i deras
könskaraktärer än i andra delar av deras organisation.
Olika arter visa analoga förändringar, så att en varietet
av en art ofta antager en för en besläktad art egendomlig
karaktär eller återvänder till några av en tidigare stamarts
egenskaper. Dessa satser förstås lättast genom att
betrakta husdjursraserna. De mest olika duvraser framvisa
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
