Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Lagar för förändringen - Sekundära könskaraktärer äro föränderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
aktig färg visar sig, en färg som närmar sig den för de andra
arterna av detta släkte vanliga färgen. Uppträdandet av
strimmorna beledsagas icke av någon förändring i formen
eller av någon ny karaktär. Vi se denna böjelse att bli
strimmig utveckla sig mest hos bastarder mellan flera av de från
varandra mest skilda arterna. Jämföra vi därmed det
föregående fallet med de olika duvraserna, så finna vi de bägge
fallen vara fullt analoga. Jag har påstått, att den
sannolikaste hypotesen för att förklara återuppträdandet av mycket
gamla karaktärer är antagandet av en tendens’” hos ungarna
inom varje ny generation att åter framdraga den sedan länge
förlorade karaktären, vilken tendens till följd av obekanta
orsaker understundom kommer till uttryck. Vi hava anmärkt.
att inom hästsläktet strimmorna hos ungarna äro tydligare
eller uppträda allmännare än hos de gamla. Om man nu
kallar duvraserna, av vilka några redan under århundraden
bibehållit sig äkta, för arter, så är företeelsen just densamma
som hos hästarterna. Jag för min del vågar tryggt se
tillbaka över tusenden och åter tusenden av generationer och
ser då ett djur, strimmigt såsom zebran, men eljest måhända
avvikande byggt, som är den gemensamma stamfadern för
vår tama häst, för åsnan, Hemionus, kvaggan och zebran.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
