Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Svårigheter för teorin - Bristen på förmedlande varieteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÅRIGHETER FÖR TEORIEN
och så småningom. Men om vi erinra oss, att nästan varje
art skulle tillta omätligt i antal, om den icke stode i
konkurrens med andra arter, så förstå vi, att en arts
utbredning iíngalunda uteslutande beror på de fysikaliska
betingelsernas omärkliga förändring utan till stor del även på
förekomsten av andra arter, med vilka den konkurrerar. Då
dessa arter redan äro skarpt bestämda och icke längre
omärkligt övergå i varandra, så måste en arts utbredning
sträva att bliva skarpt begränsad.
Besläktade eller vikarierande arter, som bebo ett
sammanhängande område, äro vanligen fördelade på ett sådant
sätt, att var och en av dem intager ett vidsträckt område,
och att dessa områden skiljas genom jämförelsevis trånga
neutrala mellanrum, inom vilka arten nästan plötslig blir allt
sällsyntare. Då nu varieteter icke äro väsentligen skilda
från arter, så bör densamma regeln finna användning på
bådadera. Om vi i tankarna anpassa en föränderlig art för
ett mycket stort område, måste vi exempelvis anpassa två
varieteter av densamma på två mindre delar av området och
åt en tredje varietet lämna ett mellanområde. Men denna
mellanvarietet kommer att, eftersom den bebor ett litet
område, bliva mindre talrik än de andra. Och så vitt jag kunnat
utröna, passar denna regel fullt in på varieteter i
naturtillståndet. Jag har funnit påfallande bevis för denna regel hos
varieteter av släktet Balanus, vilka. utgöra mellanformer
mellan mera utpräglade varieteter. Likaså torde framgå, att
mellanvarieteter, där sådana förekomma mellan två andra
former, i antal stå vida efter dessa. Om vi nu kunna anse
dessa fakta och slutsatser vara tillförlitliga och sluta därur,
att varieteter, som sammanbinda två andra varieteter med
varandra, vanligen förekommit i mindre antal än dessa
senare, så kan man därav förstå, varför mellanvarieteter
icke hava någon lång varaktighet, och varför de till följd av
en allmän regel utplånas och försvinna tidigare än de former.
som de ursprungligen förenat med varandra.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
