Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Svårigheter för teorin - Bristen på förmedlande varieteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
Sammanlagt tror jag, att arter äro rätt väl begränsade
objekt och vid intet tillfälle erbjuda ett outredligt kaos
av föränderliga och förmedlande former. För det första
emedan nya varieteter bildas mycket långsamt, då
förändringen är en mycket långsam process och det naturliga
urvalet icke förmår uträtta någonting så länge, som det icke
förekommer gynnsamma individuella variationer och en plats
i traktens hushållning, som icke genom modifikation av en
eller annan av dess invånare kan bättre utfyllas. För det andra
måste många nu sammanhängande områden ännu under
nuvarande period hava varit skilda i olika delar, på vilka många
former förmådde differentiera sig tillräckligt för att kunna
gälla för andra arter. Mellanvarieteter mellan dessa olika
vikarierande former och deras gemensamma stamform måste
väl förut hava existerat i vart och ett av de isolerade områdena,
men ha senare under det naturliga urvalets förlopp ersatts
och utplånats, så att de icke längre finnas vid liv.
För det tredje torde mellanvarieteter mellan två eller
flera varieteter i olika delar av ett fullt sammanhängande
område först hava uppstått i den smala mellanzonen. De torde
dock hava haft en kort varaktighet. Ty dessa mellanvarieteter
torde i mellanzonerna varit närvarande i ett mindre antal
än huvudvarieteterna. Redan till följd härav utsättas
mellanvarieteterna för tillfälligt utrotande, men bliva under den
vidare modifikationsprocessen genom det naturliga urvalet
slagna och ersatta av de former, vilka förbindas genom dem.
Ty dessa komma, emedan de äro talrikare, att alstra flera
varieteter och därför bliva ytterligare förbättrade genom det
naturliga urvalet.
Slutligen måste också talrika mellanvarieteter under alla
tider hava funnits, vilka förbinda arter av samma släkte med
varandra. Men det naturliga urvalet strävar, såsom så ofta
har anmärkts, beständigt att utplåna såväl stamformen som
mellanformerna. Därför skulle beviset för deras tidigare
existens på sin höjd ännu finnas bland de fossila resterna i
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
