Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Svårigheter för teorin - I vad mån nyttighetsteorien är riktig. Huru skönhet uppnås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
kunna vi sluta, att en liknande smak för vackra färger och
musikaliska toner sträcker. sig genom en stor del av
djurriket. Där honan är lika vacker som hanen, såsom icke
sällan är fallet hos fåglar och fjärilar, ligger orsaken
antagligen däri, att de genom könsurval uppkomna färgerna hava
förärvts på båda könen i stället för blott på hanarna. Huru
skönhetskänslan i dess enklaste form.först utvecklas i
människoanden och hos de lägre djuren, är en mycket dunkel
fråga. Samma svårighet erbjuder sig, om vi undersöka, varav
det kommer sig, att viss smak och lukt behagar, andra
misshaga. I alla dessa fall synes vanan i en viss utsträckning
komma med i spelet, men någon slags fundamental orsak i
nervsystemets konstitution måste likväl hos varje art finnas.
Naturligt urval kan omöjligen hos någon art frambringa
en förändring, som endast är av fördel för en annan art,
ehuruväl i hela naturen varje art utan undantag drar fördel
av andras organisation. Men naturligt urval kan också ofta
frambringa sådana bildningar, som bliva till omedelbar skada
för andra djur, såsom vi se i huggormens gifttänder och
parasitsteklarnas äggläggningsrör. Läte det sig bevisas, att
någon del av en arts organisation bildats till uteslutande
bästa för en annan art, så vore min teori till spillo given,
emedan en sådan bildning icke kunde hava frambragts
genom naturligt urval. Ehuruväl i naturhistoriska skrifter
mångahanda påståenden i den riktningen kunna påträffas,
kan jag likväl icke finna någon enda av dem vara av någon
som helst vikt.
Naturligt urval kan aldrig hos en art alstra en bildning.
som är mera skadlig än välgörande för denna, i det att det
uteslutande endast verkar genom och för dess fördel. Intet
organ kan bildas för att bringa dess ägare kval och skada.
Ett noggrant avvägande mellan den nytta och skada, som en
del orsakar, skall alltid visa, att den i det hela taget är
fördelaktig. Om måhända i senare tid under växlande
levnadsomständigheter en del blir skadlig, så blir den antingen
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
