Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Svårigheter för teorin - I vad mån nyttighetsteorien är riktig. Huru skönhet uppnås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVÅRIGHETER FÖR TEORIEN
stamfäder icke hade en fenfot utan en femtåig gång- eller
gripfot, vi bör vidare antaga, att de enstaka benen i
extremiteterna hos aporna, hästen och flädermusen
ursprungligen utvecklats genom nyttans princip, sannolikt genom
reduktion av de talrika benen i fenan hos någon gammal fisklik
gemensam stamform. Det är knappast möjligt att urskilja,
huru mycket som beror på sådana förändringsorsaker, huru
mycket på de yttre levnadsbetingelsernas bestämda verkan
och huru mycket på tillväxtens komplicerade lagar. Men
frånsett dessa viktiga undantag kunna vi sluta till att
byggnaden hos varje organism direkt eller indirekt antingen ännu
är till nytta för sin ägare eller också förut varit det.
Beträffande den åsikten, att organismerna skapats vackra
för människans räkning, vill jag anmärka, att skönhetskänslan
uppenbarligen utgår från människans inre, helt och hållet
utan hänsyn till någon som helst verklig kvalitet hos det
beundrade föremålet och att idén om det som är vackert,
icke är något medfött och oföränderligt element. Vi se detta
t. ex. hos männen av olika raser, som hava en fullkomligt
olika måttstock för sina kvinnors skönhet. Skulle vackra
föremål endast skapats till människans förnöjelse, så måste
det påvisas, att det, innan människan uppträdde, hade funnits
mindre skönhet på jorden än sedermera. Skulle de vackra
Voluta- och Conus-skalen under eocentiden och
sekundärtidens så graciöst skulpterade ammoniter hava skapats, för
att människan efter årtusenden skulle beundra dem i sina
samlingar!? Blommorna räknar man till naturens vackraste
alster. De äro i sin kontrast mot de gröna bladen i ögonen
fallande och till följd därav tillika gjorda vackra, för att de
lätt skola ses av insekter, men icke för att ”’vara vackra”
blott. ÅA andra sidan medger jag gärna, att ett stort antal
handjur, såsom fåglar, fiskar, kräldjur, däggdjur, fjärilar
etc. hava blivit vackra för skönhetens skull. Detta har
emellertid icke skett för att förnöja människorna, utan genom
könsurvalet. Detsamma gäller om fåglarnas sång. Av allt detta
8. — Darwin. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
