Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Olika invändningar mot teorien om det naturliga urvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST’
tryck, därigenom att en tidigare utvecklad del afficierar en
senare utvecklad o. s. v., likaså genom andra orsaker, som
leda till de många mysteriösa fallen av korrelation, vilka vi
dock icke förstå det minsta av. Dessa inflytelser kunna vi
samtligen i korthet sammanfatta under uttrycket ”tillväxtens
lag.’ För det tredje måste vi taga med i beräkningen de
direkta och bestämda verkningarna av de förändrade
levnadsbetingelserna, liksom också de s. k. spontana förändringarna
hos vilka betingelsernas natur antagligen spelar en
fullkomligt underordnad roll.
I de tidigare upplagorna av detta arbete underskattade
jag, såsom det nu tyckes mig, den allmänna förekomsten av
och betydelsen av de modifikationer, som följa av spontan
variabilitet. Men det är omöjligt att tillskriva denna orsak
de otaliga strukturinrättningar, som äro så väl anpassade för
varje arts levnadssätt. Jag kan icke mera tro därpå än på, att
kapplöpningshästens och vinthundens så väl anpassade former
härigenom skulle kunna förklaras.
Det skulle väl löna mödan att belysa några av de
ovanstående anmärkningarna. Beträffande olika delars eller
organs förmenta onyttighet är det knappast nödvändigt att
anmärka, att det t. o. m. hos de högre och högsta bekanta
djuren finnes många bildningar, vilka äro så högt utvecklade
att ingen tvivlar på, att de äro av betydelse, och likväl har
deras uppgift ännu icke, eller först nyligen klargjorts. Då
Bronn anför öronens och svansens längd hos de olika
råttarterna såsom exempel på små olikheter, som icke kunna
vara av speciell nytta, vill jag likväl omnämna, att enligt dr
Schöbls uppgift ytteröronen hos den vanliga musen äro
utomordentligt välförsedda med nerver, så att de utan tvivel tjäna
såsom känselorgan. Alltså kan öronens längd här icke vara
fullkomligt betydelselös. Vi skola också strax se, att svansen
hos några arter är ett mycket nyttigt griporgan. Dess
användande torde därför betydligt influeras av dess längd.
I talrika andra fall se vi strukturmodifikationer, som av
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
