Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Olika invändningar mot teorien om det naturliga urvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
rätt mot munnens längsaxel. Innanför huvudraden ligga
några sekundärrader. De nedra ändarna och de inre
kanterna hos alla barderna äro upprispade i styva borst, som
betäcka hela den jättelika gommen och tjänar till att sila eller
filtrera vatten för att därigenom fånga de små djur, av vilka
det stora djuret lever. De mellersta och längsta lamellerna äro
hos grönlandsvalen 10, 12 eller t. o. m. 15 fot långa. Hos
de olika valfiskarterna finnas emellertid gradationer i längd.
Enligt Scoresby är den mellersta lamellen hos en art 1 fot,
hos en annan 3 fot, hos en tredje 18 tum och hos
Balænoptera rostrata endast ungefär 9 tum lång. Även ”fiskbenets”
beskaffenhet är hos olika arter olika.
Beträffande fiskbenet” anmärker Mivart ”att sedan
det en gång uppnått en sådan storlek och utveckling att det
över huvud skulle kunna vara av nytta, så skulle dess
bibehållande och förstorande inom de nyttiga gränserna sedan
befordras av det naturliga urvalet. Men huru kan början
till en sådan nyttig utveckling uppkomma.” I svaret härpå
kan frågas, varför skulle icke bardvalarnas stamformer kunna
hava haft en mun. vars inrätgande hade varit i något likt den,
som andens lamellbärande näbb erbjuder? Änder livnära
sig såsom valarna på så sätt, att de sila vattnet eller slammet.
Jag hoppas man icke nu säger, att jag menar, det
bardvalarnas stamformer verkligen skulle hava haft lameller på
käkkanterna såsom änderna. Jag önskar endast visa
huruledes det icke är otroligt, att barderna hos grönlandsvalen
skulle hava kunnat utveckla sig från sådana lameller genom
så småningom graderade stadier, av vilka vart och ett vore
av nytta.
Flundrefiskarna äro märkvärdiga på grund av sin
osymmetriska kropp. De ligga under vilan på ena sidan, vanligen
på den vänstra. Den undre sidan liknar vid första anblicken en
vanlig fisks buksida, den är vit till färgen, i många avseenden
mindre utvecklad än den övre, sidofenorna äro ofta av mindre
storlek. Men ögonen äro dock egendomligast. Ty båda be-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
