Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Olika invändningar mot teorien om det naturliga urvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA INVÄNDNINGAR MOT TEORIEN
liga urvalet. Jag anser mig vara förpliktigad att tillägga, det
några av de av mig här framlagda fakta och argument därför
hava uttalats i en för kort tid sedan i ”Medico-chirurgical
Review’” publicerad artikel.
För närvarande antaga alla naturforskare utveckling
under någon form. Mivart tror, att arterna förändra sig
genom någon inre kraft eller benägenhet, om vilken man
icke kan veta någonting. Att arterna hava förmågan att
förändras, medgives av alla evolutionister. Såsom det tyckes
mig är ingen nödvändighet för handen att kalla till hjälp någon
inre kraft utom benägenheten för vanlig variation, som ju
med urvalets tillhjälp genom människorna har låtit så många
väl anpassade domesticerade raser uppstå. Den bör räcka
till för att även med det naturliga urvalets tillhjälp på samma
sätt så småningom låta naturliga raser eller arter uppstå.
Slutresultatet blir, såsom jag redan sagt, i allmänhet ett framsteg
men i några få fall ett steg bakåt i organisation.
Mivart är vidare hågad för det antagandet, att nya arter
uppenbara sig ’plötsligt och genom på en gång uppkomna
modifikationer’”. Han förmodar t. ex., att olikheterna mellan
den utdöda tretåiga Hipparion och hästen hava uppstått
plötsligt. Han anser det vara svårt att tro, att en fågels vinge
”utvecklats på något annat sätt än genom en jämförelsevis
plötslig modifikation av påfallande och betydelsefullt slag’”,
och sannolikt skulle han väl utsträcka samma åsikt även till
flädermössens och flygödlornas flygredskap. Denna slutsats,
som skulle i serien inrymma stora språng och avbrott, synes
mig vara i högsta grad osannolik.
Envar, som tror på långsam och gradvis skeende
utveckling, skall naturligen också medgiva, att specifika
förändringar kunna hava uppträtt likaså abrupt och likaså stora,
som någon enstaka förändring, som vi anträffa i
naturtillståndet eller till och med i domestikationstillståndet. Men
då domesticerade arter äro variablare än naturliga, så
är det icke sannolikt, att sådana stora och abrupta för-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
