Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De geologiska urkundernas ofullständighet - Om tidlängden enligt avlagringarnas utsago och enligt vittringens storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
heten av de på varandra följande formationerna från olika
delar av Storbrittanien:
Paleozoiska lager (utom de vulkaniska) 57,154 fot.
Sekundära lager 13, 190 ”
Tertiära lager. 2,240 ”
Summa 72,584 fot, d. v. s. nära 133/4 engelska mil.
Några av dessa formationer, som i England endast
representeras av tunna lager, äro på kontinenten tusentals fot
tjocka. Dessutom infalla enligt geologernas mening mellan
två på varandra följande formationer alltid omätligt långa
tomma perioder, så att alltså t. o. m. denna oerhörda höjd
hos sedimentärlagren i England endast ger oss en ofullkomlig
föreställning om den under deras avlagrande förflutna tiden.
Betraktandet av dessaå olika fakta gör nästan samma intryck
på oss som det fåfänga försöket att förstå evighetsbegreppet.
Och likväl är detta intryck delvis oriktigt. Croll gör i en
intressant uppsats den anmärkningen, att vi icke misstaga oss
så, att vi föreställa oss de geologiska perioderna alltför långa.
men väl så att vi icke kunna uppskatta dem i år. Om
geologer iakttaga stora och komplicerade företeelser och sedan
betrakta de tal, som uttrycka många millioner år, så
frambringa dessa båda ett helt och hållet olika intryck, och talen
förklaras genast vara för små. Men beträffande den
atmosfäriska denudationen påvisade Croll genom beräkning av den
bekanta, årligen av vissa floder nedförda sedimentmängden
i förhållande till flodområdet, att 1,000 fot av en genom
atmosferilierna upplöst sten under loppet av sex millioner år
avlägsnas från medelnivån. Detta resultat synes förvånansvärt
och många iakttagelser föra till den förmodan att det torde
vara mycket för stort. Men t. o. m. om det halverades eller
fyrdelades, är det dock ännu alltjämt mycket överraskande.
Många utmärkta djuruppfödare hava under en enda livstid
modifierat några av de högre djuren så betydligt, att de bildat
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
