Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De geologiska urkundernas ofullständighet - Om tidlängden enligt avlagringarnas utsago och enligt vittringens storlek - Våra paleontologiska samlingars fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEOLOGISKA URKUNDERNAS OFULLSTÄNDIGHET
vad som väl förtjänar kallas nya underraser. Få människor
hava med nödig omsorg uppfött ett slags djur under längre
tid än ett halvt århundade, så att hundra år framställer två
på varandra följande uppfödares arbete. Men man får icke
antaga, att arterna i naturtillståndet förändra sig så fort som
domesticerade djur under det metodiska urvalets ledning.
Den jämförelsen skulle i alla riktningar vara mer passande,
om man anställde den med hänsyn till resultaten av omedvetet
urval. Och dock har genom det omedvetna urvalet flera raser
under loppet av två eller tre århundraden märkbart
förändrats.
Arter variera emellertid sannolikt mycket långsammare,
och inom ett och samma område förändras endast få
samtidigt. Denna långsamhet beror därpå, att alla bebyggare
inom samma trakt redan äro så väl anpassade för varandra,
att nya fria platser i naturhushållningen förekomma först efter
långa mellantider. Olyckligtvis hava vi för att kunna
uttrycka oss i år, intet medel att bestämma, huru lång period
som erfordras för att modifiera en art.
Våra paleontologiska samlingars fattigdom.
Om vi nu vända oss till våra rikaste geologiska
samlingar, vilken fattig anblick erbjuda de oss ej! Våra
paleontologiska samlingars utomordentliga ofullständighet erkänner
envar. Dessutom borde man aldrig glömma, att många av våra
fossila arter endast hava blivit kända och uppkallade efter
ett enda ofta söndrigt exemplar. Endast en liten del av
jordytan är geologiskt undersökt och ingen del med tillräckligt
uttömmande noggrannhet. Ingen alldeles mjuk organism kan
bibehållas. T. o. m. skal och ben sönderfalla och försvinna
på havets botten, där inga sediment avlagras. Vi misstaga
oss sannolikt alldeles, om vi antaga, att sediment alltjämt
bildas nästan över hela havsbottnen så hastigt, att de till
bottnen sjunkna organismerna inbäddas och bibehållas.
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
