Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De geologiska urkundernas ofullständighet - Våra paleontologiska samlingars fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
Beträffande lantdjuren som levde under den sekundära
och paleozoiska tiden, är det överflödigt att framhålla, att vår
kännedom om dem är ytterst fragmentarisk. Så var t. ex.
till för kort tid sedan icke en lantsnäcka från denna långa
period bekant, men undantag av en art som upptäckts i
Nordamerikas kollager. Nu hava dock lantsnäckor anträffats
i lias. Vad däggdjuren beträffar är deras bibehållande mycket
tillfälligt och sällsynt. Likväl uppväcker deras sällsynthet
ingen förundran, om vi erinra oss, vilken jämförelsevis stor
del av de tertiära benen härrör från benhålor och
sötvattensavlagringar, under det att icke en benhåla och äkta
sötvattensavlagring är känd från den paleozoiska eller sekundära tiden.
Men de geologiska urkundernas ofullständighet beror
huvudsakligen på andra orsaker, som äro vida viktigare, än
någon av de förut angivna, nämligen därpå att de olika
formationerna äro skilda från varandra genom långa
tidrymder. På detta påstående har av många geologer och
paleontologer, som icke kunna tro på arternas föränderlighet.
lagts mycken vikt. Om man finner formationerna i
vetenskapliga arbeten ordnade i tabeller eller följer dem i naturen.
ligger det antagandet nära, att de hava följt omedelbart på
varandra. Men vi veta t. ex. genom Murchisons arbete över
Ryssland, vilka stora luckor det i detta land finnes mellan
de på varandra liggande formationerna, och på samma sätt
är det i Nordamerika och i många andra land. Och likväl
skulle den bäste geolog, om han uteslutande hade sysselsatt
sig med blott dessa vidsträckta områden, aldrig hava
förmodat, att under dessa långa perioder, från vilka han i sin
trakt icke har något minnesmärke kvar, på annat håll stora
lager fulla av nya och egendomliga varelser hava hopat sig
på varandra. Och om man på varje enstaka område knappast
kan göra sig en föreställning om längden av tidrymderna
mellan de på varandra följande formationerna, så skall man
tro, att detta aldrig är möjligt. De vanliga och stora
förändringarna i formationernas mineralogiska sammansättning,
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
