Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas succesiva uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORGANISMERNAS SUCCESSIVA UPPTRÄDANDE
ting förvånande i, att en art mycket längre kan bevara sin
form oförändrad än andra arter och att den, ifall den
förändrar sig, gör detta i mindre grad än de övriga.
Vi ha i senaste kapitlet sett att det ibland tyckes som
om arterna i en grupp helt plötsligt skulle uppträda massvis,
och jag har försökt att förklara detta förhållande. Men dylika
fall äro helt visst blott att betrakta såsom undantag. Efter
den allmänna regeln stiger artantalet i en grupp så småningom
till ett maximum för att därefter förr eller senare åter
långsamt avtaga. Denna en grupps så småningom skeende
tillväxt överensstämmer fullkomligt med min teori, ty varje
släktes arter och varje familjs släkten kunna blott långsamt
och så småningom tillväxa i antal. Ombildningens förlopp
och uppkomsten av ett antal besläktade former måste
nödvändigt vara långsam och gradvis: först lämnar en art blott
två eller tre varieteter, vilka långsamt förvandlas till arter,
dessa i sin tur frambringa på samma sätt andra varieteter och
arter, tills gruppen blir stor.
Hittills ha vi blott tillfälligtvis talat om arters och
artgruppers försvinnande. Enligt teorin för det naturliga urvalet
är emellertid de gamla arternas undergång och bildandet av
nya och förbättrade former på det närmaste förbundna med
varandra. Den gamla åsikten om, att då och då alla jordens
inbyggare genom stora omvälvningar skulle försvinna från
jordytan, är numera tämligen allmänt uppgiven och detta till
och med av sådana geologer som Elie de Beaumont,
Murchison, Barraude m. fl., vilkas allmänna åskådningssätt dock
borde föra dem till en sådan slutsats. Vi ha tvärtom på grund
av studierna över tertiärformationerna all grund att antaga.
att arter eller grupper av arter först försvinna den ena efter
den andra från ett ställe, så från ett annat och slutligen helt
och hållet. Enskilda arter såväl som grupper av arter äga
bestånd under mycket olika tider. Några grupper ha, som
vi redan sett, existerat från livets första uppträdande på
jorden tills nu, under det andra åter icke ens nått slutet av
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
