Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas succesiva uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
den paleozoiska tiden. Någon lag, som bestämmer den tid,
under vilken en art eller ett släkte kan äga bestånd, finnes
synbarligen icke. Dock synes man ha grund att antaga att en
hel artgrupps fullständiga undergång tar längre tid i anspråk
än dess uppkomst.
Hela frågan om arternas undergång har utan grunder
blivit insvept i ett hemlighetsfullt dunkel. Några författare
antaga, att liksom individerna ha en bestämd livslängd, även
arterna bestå under en given tid. När jag i La Platastaten
fann en tand av häst i samma lager som rester av Mastodon,
Megatherium, Toxodon och andra utdöda jättedjur, som
samtliga ännu i senare geologisk tid levat samman med ännu
kvarlevande snäckor, då blev jag förvånad. Ty då jag såg,
huru den av spanjorerna införda hästen utbrett sig över hela
landet och förökat sig exempellöst, så måste jag vid den
nämnda upptäckten fråga, vad som i så jämförelsevis ny tid
kunde ha utrotat den forna hästen, under
levnadsomständigheter, som visat sig vara så utomordentligt gynnsamma. Men
huru ogrundad var icke min förvåning. Professor Owen
såg snart, att tanden tillhörde en numera utdöd art. Funnes
denna art ännu, om också sällsynt, skulle ingen naturforskare
på minsta sätt förvåna sig över dess sällsynthet, då det ju
överallt finnes sällsynta arter av alla klasser. Fråga vi oss,
varför den eller den arten är sällsynt, så svara vi, att det
måste vara orsakat av någonting ogynnsamt i
livsbetingelserna, ehuru vi knappast någonsin känna detta något.
Det är ytterst svårt att alltid komma ihåg att varje
organisms förökning alltjämt motverkas av omärkliga skadliga
inflytelser, och att dessa kunna fullkomligt räcka till för att
åstadkomma fortgående förminskning och slutligt utdöende.
Men denna sats förblir dock så obegriplig, att jag upprepade
gånger har hört förvånade yttranden över, att så stora djur
som Mastodon och de äldre dinosaurierna kunnat dö ut. Som
om blotta kroppsstorleken vore nog, för att försäkra dem om
seger i kampen för tillvaron! Tvärtom, såsom Owen an-
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
