Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas succesiva uppträdande - Organismernas nästan samtidiga växling på jordytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
sig utomordentligt, men att någon, låt vara sällan av oss
observerad motverkan, alltid är i verksamhet, så måste i sanning
naturens hela hushållning synas vara mycket dunkel. Endast
om vi kunde noga angiva, varför den ena arten är rikare
på individ än den andra, varför den ena och icke den andra
kan naturaliseras på en särskild trakt, då, och först då, hade
vi orsak att förundra oss över, varför vi icke äro i stånd att
lämna förklaring för den ena eller andra enstaka artens eller
artgruppens utslocknande.
Organismernas nästan samtidiga växling på jordytan.
Knappast någon paleontologisk upptäckt är så
överraskande som det faktum, att organismerna undergå en nästan
samtidig växling. Så kan vår europeiska kritformation åter
igenkännas i många skilda trakter av världen och i de mest
olika klimat, där icke en bit krita kan upptäckas. Så framför
allt i Nordamerika, på Goda Hoppsudden och på den
ostindiska halvön. På alla dessa avlägsna punkter av jordytan
ha de organiska resterna i vissa lager en oomtvistlig likhet
med vår kritas. Vidare finnas andra former, som i Europa
förekomma icke i kritan utan i de över eller under den
liggande formationerna, även i de nämnda trakterna i
motsvarande lagring. I de olika på varandra följande paleozoiska
lagren i Ryssland, Västeuropa och Nordamerika har en
liknande parallellism i organismernas uppträdande observerats
och likaså i europeiska och nordamerikanska
tertiäravlagringar. T. o. m. om vi alldeles lämna ur sikte de få fossila
arterna, som den gamla och nya världen hava gemensamma
med varandra, står den allmänna parallellismen så fast, att
organismerna i de olika paleozoiska och tertiära lagren lätt
steg för steg kunna med varandra jämföras.
Dessa iakttagelser hänföra sig dock blott till
havsorganismer. Vi hava icke tillräckliga fakta för att kunna
bedöma, om landets och sötvattnets varelser likaledes förändras
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
