Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas succesiva uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORGANISMERNAS SUCCESSIVA UPPTRÄDANDE
märker, skulle just den ansenliga storleken, på grund av
näringsbehovet, i många fall påskynda utdöendet.
Vi se i de nyare tertiära lagren att djur bli sällsynta
innan de dö ut, och vi veta att detta varit fallet med de djur,
som genom människans inflytande försvunnit från jorden.
Teorien om det naturliga urvalet vilar på det antagandet,
att varje ny varietet och slutligen varje ny art bildats och
bibehållits därigenom, att den haft någon fördel framför de
konkurrerande arterna, varigenom de mindre gynnade
arterna oundvikligen dogo ut. Det förhåller sig på samma sätt
med våra kulturalster. Har en ny och obetydligt fullkomnad
varietet bildats, ersätter den till en böran de mindre
fullkomdiga varieteterna i sin omgivning. Är den betydligt förbättrad,
så får den en vidsträckt utbredning och intager platsen för
andra raser i andra trakter. Så går uppträdandet av nya och
försvinnandet av gamla former hand i hand.
Såsom redan förut förklarades blir konkurrensen
vanligen häftigast mellan de former, som i alla hänseenden äro
varandra mest lika. Därför komma de förändrade och
förbättrade formerna av en art vanligen att föranleda stamartens
utdöende. Om många nya former uppkommit från en och
samma art, så komma denna arts närmaste släktingar att bli
mest utsatta för att utträngas. Så måste, föreställer jag mig,
ett antal nya, från en stamform utgångna arter, d. v. s. ett
nytt släkte, ersätta ett gammalt släkte av samma familj. Men
det måste även ofta inträffat, att en ny art av den ena eller
andra gruppen har intagit platsen för en art av en annan
grupp och föranlett dess utdöende.
Det synes mig som om det sätt, på vilket enstaka arter
och artgrupper dö ut, väl överensstämmer med teorien om det
naturliga urvalet. Utdöendet bör ej förvåna oss. Om något
måste förvåna oss, så skulle det vara vår för ett ögonblick
hysta tilltro, att vi kunna förstå de många invecklade
betingelser, av vilka varje arts tillvaro är beroende. Om vi
blott för ett ögonblick glömma, att varje art strävar att föröka
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
