Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas succesiva uppträdande - Organismernas nästan samtidiga växling på jordytan - Om släktskapen mellan utdöda arter sinsemellan och med de nu levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
och vitt utbredda arterna, som till en viss grad redan hava
trängt in i andra arters område, även hava bättre utsikt än
andra att utbreda sig och bilda nya varieteter och nya arter
på nya områden. Denna utbredningsprocess måste ofta vara
mycket långsam, emedan den beror på klimatiska och
geografiska förändringar, på tillfälligheter eller på nya arters
acklimatisering. Dock komma med tiden de redan överlägsna
formerna att utbreda sig mera och att slutligen härska.
Utbredningen kommer för lantorganismer sannolikt att gå
långsammare än för dem, som bebo sammanhängande hav.
Vi ha därför att vänta att hos lantorganismerna finna en
mindre noggrann parallellism än hos havsorganismerna. Så
förhåller det sig också i verkligheten.
Om släktskapen mellan utdöda arter sinsemellan och
med de nu levande.
Vi må nu kasta en blick på de ömsesidiga
släktskapsförhållandena mellan utdöda och nu levande former. Alla
höra till några få stora klasser. Detta förklaras genast av
härstamningsprincipen. Ju äldre en form är, dess mer avviker
den från de levande formerna. Dock kunna de fossila
formerna samtliga införlivas med de ännu levande grupperna
eller inordnas mellan dem. Det är helt säkert alldeles riktigt,
att de utdöda formerna hjälpa till att fylla ut breda luckor
mellan de ännu bestående släktena, familjerna och
ordningarna. Då emellertid denna uppgift ofta förbisetts och
t. o. m. förnekats, så torde det löna sig att häröver göra
några anmärkningar. Om vi antingen vända vår
uppmärksamhet endast till de levande eller endast till de utdöda arterna
av samma klass, så är serien mycket mindre fullständig, än
om vi sammanfatta båda i ett gemensamt system. I professor
Owens skrifter möta vi beständigt uttrycket ’generaliserade
former ”, använt på utdöda djur, och Agassiz talar i sina
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
