- Project Runeberg -  Om arternas uppkomst /
217

(1909) [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Nils Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Geografisk utbredning - Sötvattensformer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEOGRAFISK UTBREDNING

——— .- — —— ——— ————— —— —— —————

— —— —

ning, då jag för första gången samlade sötvattensinsekter,
musslor o. s. v. i Brasilien, och fann dessa vara de engelska
synnerligen lika, medan lantformerna voro mycket olika de
engelska.

Dock kan denna förmåga av vidsträckt utbredning i de
flesta fall väl förklaras därigenom, att de hava en för dem
mycket nyttig förmåga att vandra från damm till damm och
från flod till flod. Av denna förmåga skulle sedan en
benägenhet för vidsträckt utbredning framgå såsom en nästan
nödvändig följd. Här kunna vi dock endast taga i betraktande
några få fall. Av dessa erbjuda fiskarna några av de
svårförklarligaste fallen. Man trodde förr, att en och samma
sötvattensart aldrig skulle kunna finnas på två långt från
varandra liggande kontinenter. D:r Günther har emellertid
för kort tid sedan visat, att Galaxias attenuatus bebor
Tasmanien, Nya Zeeland, Falklandsöarna och Sydamerikas
fastland. Detta är ett underbart fall, som sannolikt visar hän
på en utbredning från ett antarktiskt centrum under en tidigare
varm period. Emellertid blir detta fall därigenom något
mindre överraskande, som arterna av detta släkte hava
förmågan att genom något obekant medel överskrida stora
havssträckor. Så finnes en art, som är gemensam för Nya
Zeeland och Aucklandsöarna, trots det att de ligga på 230
engelska mils avstånd från varandra. Ofta utbreda sig
sötvattensfiskarna på ett och samma fastland vida omkring
och nästan på ett nyckfullt sätt, så att två flodsystem ha en
del av sina fiskar gemensamma, en annan del olika.
Sannolikt transporteras de genom medel, som man kan kalla
tillfälliga. Så bortföras icke sällan fiskar av virvelvindar genom
luften för att i form av fiskregn” åter komma till marken.
Det är bekant att ägg bibehålla sin livskraft ännu en ansenlig
tid, sedan de hava avlägsnats från vattnet. Likväl torde
sötvattensfiskarnas utbredning företrädesvis bero på landets
växlingar i höjd, vilka blevo orsaken till att många floder flöto
in i varandra. Även kunna exempel anföras på, att detta

217

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 7 19:47:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arternas/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free