Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Geografisk utbredning - Sötvattensformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
har åstadkommits utan förändring av höjdförhållanden genom
översvämningar. Vidare kunna saltvattensfiskar långsamt
vänja sig vid att leva i sötvatten och enligt Valenciennes finnes
det knappast en enda helt och hållet till sötvatten inskränkt
fiskgrupp, varför vi kunna föreställa oss, att en marin form
av en till sötvatten för övrigt tillhörig grupp vandrade längs
efter havskusten och senare förändrade sig för att slutligen
bli i stånd till att leva i ett avlägset lands sötvatten.
Några arter av sötvattensmollusker hava en mycket
vidsträckt utbredning och besläktade arter härska över hela
jordytan. Deras utbredning satte mig till en början i stor
förlägenhet, då deras ägg icke äro ägnade för transport genom fåglar.
Jag kunde t. o. m. icke förstå, huru några naturaliserade
arter så hastigt utbrett sig över en och samma trakt. Dock
hava två av mig observerade fakta kastat ljus över detta
förhållande. När en and plötsligt lyfter från en med andmat
betäckt pöl, så bliva några av dessa små växter, såsom jag
sett två gånger, hängande på hennes rygg. Men på dessa
växter sitta ofta äggsamlingar av snäckor, som på så sätt
föras bort. Dock är en annan omständighet måhända ännu
verksammare. Jag hängde upp en andfot i ett akvarium, där
många ägg av en sötvattenssnäcka voro i begrepp att kläckas.
och fann, att en stor mängd av ytterst små snäckor snart
kröpo omkring på foten och höllo sig så väl fast, att de icke
kunde skrapas bort från den upptagna foten, ehuru de vid
något mera framskriden ålder frivilligt skulle falla bort
därifrån. Dessa nyss utkläckta mollusker levde på andfoten i
fuktig luft väl 12—20 timmar, och under denna tid kan en
and åtminstone flyga 600—700 engelska mil för att sedan
säkert slå sig ned i en insjö eller en bäck.
Vad växterna beträffar, är det sedan länge bekant,
vilken stor utbredning många sötvattens- och t. o. m.
kärrväxter hava på fastlanden och ända till de mest avlägsna
oceaniska öar. Detta kan man tydligast se i sådana stora
grupper av landväxter, av vilka endast enstaka medlemmar
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
