Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Organismernas ömsesidiga släktskap. Morfologi. Embryologi. Rudimentära organ - Morfologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
hållit vikten av motsvarande läge och förbindelse mellan
delarna i homologa organ. Delarna må förändras nästan huru
som helst, men de förbliva fast förbundna med varandra på
ett och samma sätt. Så finna vi t. ex. benen i över- och
underarmen aldrig i förändrad ordning. Därför kan man hos
alldeles olika djur ge de homologa benen samma namn.
Samma stora lag framträder i insekternas munbildning. Vad
kan väl vara mera olika än den stora spiralformiga
sugsnabeln hos en skymningsfjäril, den egendomligt bakåtböjda
snabeln hos ett bi eller en skinnbagge och de stora käkarna
hos en skalbagge. Och likväl bildas alla dessa organ alltid av
överläpp, överkäkar och två par underkäkar. Samma lag
härskar i munnens och lemmarnas sammansättning hos
kräftdjuren m. m. Ingenting har mindre utsikt att lyckas än ett
försök att förklara denna likhet i byggnadsplan hos de olika
medlemmarna av samma klass med tillhjälp av nyttans princip
eller läran om orsak och verkan.
Mycket enkel är däremot förklaringen enligt teorien om ett
naturligt urval bland på varandra följande små förändringar,
av vilka var och en är på något sätt nyttig för den förändrade
formen. Vid förändringar av detta slag visar det sig icke
någon benägenhet för att förändra den ursprungliga
byggnadsplanen. Benen i en extremitet kunna nästan förändras på
vad sätt som helst och för vad ändamål som helst, och likväl
finnes ingen benägenhet att ändra hela byggnadsplanen. Om
vi antaga, att en gammal förfader till eller urtypen för alla
däggdjur, fåglar och kräldjur hade ben, som voro bildade
efter den befintliga allmänna planen, så skola vi genast klart
förstå betydelsen av homologa extremitetbildningar inom hela
klassen. Om vi vidare beträffande insekternas mundeiar
endast antaga, att deras gemensamma förfäder hade en
överläpp, överkäkar och två par underkäkar, måhända av mycket
enkel form, så är det naturliga urvalet fullkomligt tillräckligt
för att förklara den oändliga olikheten i bildningen och
uppgiften hos insekternas mundelar. Icke desto mindre är det
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
