Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Organismernas ömsesidiga släktskap. Morfologi. Embryologi. Rudimentära organ - Morfologi - Utveckling och embryologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORGANISMERNAS ÖMSESIDIGA SLÄKTSKAP
begripligt, att den ursprungliga gemensamma planen hos ett
organ så småningom kan bliva så fördunklad, att den slutligen
går alldeles förlorad.
Morfologi är emellertid ett mycket mera komplicerat
ämne än det vid första påseendet tyckes, såsom Ray Lankester
för kort tid sedan visat i en märklig avhandling. Han drager
upp en märkvärdig skiljevägg mellan vissa slags fall, som av
samtliga naturforskare på samma sätt ansågos för homologi.
Han föreslår, att de bildningar, som till följd av härstamning
från en gemensam stamfader likna varandra, skola benämnas
homogena, och de likheter, som icke kunna förklaras på detta
sätt, homoplastiska. Han tror t. ex., att fåglarnas och
däggdjurens hjärtan i det stora hela äro homogena, men att de
fyra rummen i hjärtat inom de båda klasserna äro
homoplastiska, d. v. s. hava utvecklats oberoende av varandra.
Utveckling och embryologi.
Detta är en av de viktigaste delarna i hela
naturalhistorien. I allmänhet utföras insekternas metamorfoser något
abrupt genom ett par stadier. Men omformningarna äro i
verkligheten talrika och ske så småningom om också dolt.
Så har Lubbock visat, att en viss dagslända (Chloëon) under
sin utveckling ömsar skinn över tjugu gånger och varje gång
erfar vissa förändringar. I ett sådant fall hava vi
metamorfosens förlopp i dess primära form framför oss. Vilka
stora strukturförändringar, som utföras under många djurs
utveckling, visa oss många insekter, men ännu tydligare
många kräftdjur. Dylika förändringar uppnå emellertid sin
höjdpunkt i den s. k. generationsväxlingen hos några lägre
djur. Vad kan väl uppväcka större förvåning än att en fint
förgrenad med polyper besatt korallkoloni alstrar en mängd
stora simmande maneter, och att dessa producera ägg, ur
vilka fritt kringsimmande larver framkomma, vilka i sin tur
sätta sig fast på stenar för att utveckla sig till polypkolonier
- 237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
