Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Rekapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKAPITULATION
icke kan genom gradvisa framsteg ha nått fram till sin
nuvarande beskaffenhet.
Vad den nästan allmänna ofruktsamheten hos arter vid
korsning beträffar, som bildar en så märkbar motsats till den
nästan allmänna fruktsamheten hos korsade varieteter, så
måste jag hänvisa till de fakta, som lämnades i nionde kapitlet.
Dessa synas mig vara avgörande för att bevisa, att denna
ofruktsamhet i icke högre grad bildar en medfödd
egendomlighet än den svärigheten att ympa två trädarter på varandra,
att den snarare sammanfaller med olikheter, som äro
inskränkta till de korsade arternas reproduktionssystem. Vi
finna bekräftelse på denna slutsats i den stora olikhet i resultat,
som uppkommer, om samma två arter växelvis korsas med
varandra.
Ehuru fruktsamheten hos korsade varieteter och deras
bastarder av så många auktorer har betecknats såsom
undantagslös, så kan detta likväl enligt de av Gärtner och Kölreuter
meddelade fakta icke gälla såsom riktigt. De flesta av de
till försök använda varieteterna hava uppkommit genom
domestikation, och då domestikationen uppenbarligen strävar
att utplåna den ofruktsamhet, som enligt analogien skulle
hava drabbat föräldraarterna vid deras korsning, så få vi
icke vänta, att den skulle föranleda till ofruktsamhet vid
korsning mellan dessa modifierade avkomlingar.
Vända vi oss till den geografiska utbredningen, så synas
även där svårigheterna för teorien vara ansenliga nog. Alla
individer av en art och alla arter av ett släkte härstamma från
gemensamma föräldrar, därför måste de, även om de nu
äro vitt spridda och finnas på isolerade ställen av världen,
dock under loppet av generationerna hava vandrat ut från
en och samma trakt. Vi äro ofta alldeles ur stånd att
förmoda, på vilket sätt detta kan hava skett. Då vi dock äro
berättigade att antaga, att några arter under oerhört långa
perioder bibehållit samma form, så bör man icke lägga alltför
stor vikt på en tillfällig stor utbredning av en och samma art.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
