- Project Runeberg -  Om arternas uppkomst /
248

(1909) [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Nils Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Rekapitulation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM ARTERNAS UPPKOMST

Ty under långa tidsrymder bör den även hava haft tillfälle att
utbreda sig genom mångahanda medel. Ett avbrutet och
uppdelat utbredningssätt förklaras ofta genom artens utdöende i
de mellanliggande områdena. Man kan icke förneka, att vi
ännu äro helt obekanta med de mångahanda klimatiska och
geografiska förändringar, som jorden först under de nyare
perioderna har undergått, och dylika förändringar böra ofta
hava underlättat vandringarna. Exempelvis har jag försökt
visa, huru mäktigt istiden har influerat på utbredningen av
såväl identiska som besläktade arter.

Då enligt teorien om det naturliga urvalet ett ändlöst
antal mellanformer måste ha sammanknutit med varandra alla
arter av varje grupp genom lika fina gradationer, som våra
nuvarande varieteter bilda, så kan uppställas den frågan.
varför vi icke runt omkring oss se alla dessa förmedlande
former. Varför flyta icke alla organiska former tillsammans
till ett outredbart kaos? Men vad nu beträffar de ännu
levande formerna, så måste vi erinra oss, att vi icke äro
berättigade att finna direkt förmedlande länkar mellan dem
själva, utan endast möjligen mellan dem och några utdöda
och genom andra ersatta former. Till och med på ett stort
område, som under långa tider bibehållit sitt sammanhang
och vars klimat och övriga levnadsbetingelser endast så små-
-ningom ha förändrats från ett område, som en art bebor, till
ett annat av en nära besläktad art bebott område, t. o. m. där
äro vi icke berättigade, att ofta vänta oss finna förmedlande
former i gränsområdet. Ty vi hava anledning att antaga,
att endast få arter av ett släkte undergå fortsatta förändringar.
och att de andra däremot alldeles utslockna utan att
efterlämna en förändrad avkomma. Av de arter, som variera,
förändras alltid endast få samtidigt inom samma trakt, och
alla modifikationer försiggå endast långsamt. Jag hår även
visat, att de förmedlande varieteterna, som till en början
sannolikt förekommit i gränsområdena, hava från båda sidor
varit utsatta för att förträngas och ersättas genom de besläk-

248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 7 19:47:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arternas/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free