Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Rekapitulation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKAPITULATION
—— —
tade formerna. De senare komma nämligen vanligen att till
följd av sitt stora antal göra hastigare framsteg i sina
förändringar och förbättringar än de mindre talrikt
representerade mellanformerna, så att mellanformerna med tiden
ersättas och utrotas.
Efter detta antagande av en oändlig mängd
mellanformers utdöende frågas, varför icke varje geologisk
formation är uppfylld av rester utav sådana förmedlande länkar,
och varför icke varje samling av fossila rester lämnar ett klart
bevis för en sådan gradvis förändring av organismerna. Hur
kommer det sig vidare, att hela grupper av besläktade arter
ofta plötsligt uppträda i de geologiska bergssystemen, fastän
detta ofta endast skenbart är fallet? Ehuru vi nu veta, att
organiskt liv har uppträtt på jorden för en oberäkneligt långt
avlägsen tid sedan, långt före avlagrandet av det kambriska
systemets djupaste lager, varför finna vi icke då stora lager
under detta system, som innehålla förfäder till de kambriska
fossilen? Ty enligt min teori måste sådana lagersystem
någonstädes hava avlagrats under dessa tidiga och helt och hållet
okända epoker.
Jag kan på dessa frågor och invändningar endast svara,
att de geologiska urkunderna äro långt ofullständigare än de
flesta geologer tro. Alla exemplar i alla våra museer
sammantagna äro absolut ingenting i jämförelse med de tallösa
generationer av arter, som helt säkert hava levat. Den gemensamma
stamformen för två eller tre arter skall icke i alla sina
egenskaper intaga mitten mellan sina modifierade avkomlingar,
liksom icke klippduvan står mitt emellan krävduvan och
påfågelsduvan. Vi skulle vara ur stånd att igenkänna en art
såsom stamform för en eller flera arter, om vi också
undersökte båda aldrig så noga, förutsatt att vi icke dessutom kände
de flesta av de förmedlande länkarna, och med kännedom
om den geologiska urkundens ofullständighet hava vi
knappast rätt att vänta, att så många mellanformer någonsin skola
anträffas.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
